LAUSANNEDEKLARATIONEN
Inledning
Vi, lemmar i Kristi församling från mer än
150 nationer, deltagare i den
internationella kongressen för världsevangelisation i Lausanne, prisar
Gud för hans stora frälsning och fröjdas över den gemenskap som vi har
med honom och med varandra. Vi är djupt gripna över vad Gud gör i vår
tid, känner ånger över våra misslyckanden och utmanas av det
ofullbordade evangelisationsuppdraget. Vi tror att evangelium är Guds
goda nyheter för hela världen och är beslutna att genom hans nåd lyda
Kristi missionsbefallning att proklamera evangelium för hela
mänskligheten och göra alla folk till lärjungar. Vi vill därför
bekräfta vår tro och vårt beslut och offentliggöra vår deklaration.
1. Guds syfte
Vi bekräftar vår tro på den ende evige Guden, världens skapare och
Herre: Fadern, Sonen och den helige Ande, som styr allting i enlighet
med sin viljas syfte. Han har kallat ett folk åt sig själv ut ur
världen och sänder sitt folk tillbaka in i världen för att vara hans
tjänare och vittnen, för att utbreda hans rike, uppbygga Kristi kropp
och förhärliga hans namn. Vi bekänner ödmjukt att vi ofta har svikit
vår kallelse och misslyckats i vårt uppdrag genom att antingen anpassa
oss efter eller dra oss undan världen. Dock gläds vi över att fastän
evangeliet bäres ut i lerkärl, är det fortfarande en dyrbar skatt. Vi
vill på nytt hänge oss åt uppdraget att i den helige Andes kraft göra
denna skatt känd.
Jes
40:28; Matt
28:19; Ef
1:11; Apg
15:14; Joh
17:6,
18; Ef
4:12;
1 Kor
5:10; Rom
12:2;
2 Kor
4:7.
2. Bibelns auktoritet och kraft
Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga
inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda
skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara
rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft
att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till
hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är
oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud
upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande
sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela
församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.
2 Tim
3:16;
2 Petr
1:21; Joh
10:35; Jes
55:11;
1 Kor
1:21; Rom
1:16; Matt
5:17 18; Jud
3; Ef
1:17 18;
3:10,
18.
3. Kristi unika ställning och universalitet
Vi hävdar att det finns endast en Frälsare och endast ett evangelium,
fastän det finns en stor variation av evangelisatoriska uttryckssätt.
Vi är medvetna om att alla människor har någon kunskap om Gud genom
hans allmänna uppenbarelse i naturen. Men vi förnekar att detta kan
frälsa, ty människor undertrycker sanningen genom sin orättfärdighet.
Vi förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje
form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar
på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier. Jesus
Kristus, som är den enda gudsmänniskan och som gav sig själv som den
enda lösen för syndare, är den ende medlaren mellan Gud och människan.
Det finns inget annat namn genom vilket vi kan bli frälsta. Alla
människor är förlorade på grund av sin synd, men Gud älskar alla
människor och vill inte att någon enda ska förgås, utan att alla ska
omvända sig. Men de som förnekar Kristus förkastar frälsningens glädje
och dömer sig själva till evig skilsmässa från Gud. Att proklamera
Jesus som "världens frälsare" är inte detsamma som att hävda att alla
människor antingen automatiskt är frälsta eller slutligen blir
frälsta, än mindre att förkunna att alla religioner erbjuder frälsning
i Kristus. I stället handlar det om att förkunna Guds kärlek för alla
syndare och inbjuda alla människor att ta emot Jesus som Frälsare och
Herre genom en helhjärtad och personlig avgörelse i omvändelse och
tro. Jesus Kristus har blivit upphöjd över alla andra och vi längtar
efter den dag, då varje knä ska böja sig inför honom och varje tunga
bekänna honom vara Herre.
Gal
1:6
9; Rom
1:18 32;
1 Tim
2:5
6; Apg
4:12; Joh
3:16 19;
2 Petr
3:9;
2 Tess
1:7
9; Joh
4:42; Matt
11:28; Ef
1:20 21; Fil
2:9 11.
4. Evangelisationens natur
Att evangelisera är att sprida de goda nyheterna att Jesus Kristus dog
för våra synder och uppstod från de döda enligt Skrifterna, och att
han som den regerande Herren nu erbjuder syndernas förlåtelse och
Andens frigörande gåva till alla som omvänder sig och tror. Vår
kristna närvaro i världen är nödvändig för evangelisationen och så är
också det slags dialog, vars syfte är att med känslighet lyssna för
att förstå. Evangelisation är proklamation av den historiske, bibliske
Kristus, som Frälsare och Herre, i syfte att övertyga människor att
personligen komma till Kristus och så bli försonade med Gud. När vi
går ut med evangeliets inbjudan får vi inte dölja lärjungaskapets
pris. Jesus kallar fortfarande alla som vill följa honom att förneka
sig själva, ta upp sitt kors och identifiera sig med hans nya
gemenskap. Evangelisationens resultat innesluter lydnad för Kristus,
införlivande med hans församling och ansvarig tjänst i världen.
1 Kor
15:3
4; Apg
2:32 39; Joh
20:21;
1 Kor
1:23;
2 Kor
4:5;
5:11,
20; Luk
14:25 33; Mark
8:34; Apg
2:40,
47; Mark
10:43 45.
5. Kristet socialt ansvar
Vi hävdar att Gud är alla människors både skapare och domare. Vi bör
därför dela Guds angelägenhet att rättvisa och försoning ska råda i
hela det mänskliga samhället och att människor ska befrias från varje
slag av förtryck. Eftersom människan är skapad till Guds avbild har
hon en inneboende värdighet, oberoende av ras, religion, hudfärg,
kultur, klass, kön eller ålder. Alla människor bör därför respekteras
och tjänas, inte exploateras. Vi bekänner både våra försummelser och
att vi ibland har betraktat evangelisation och socialt ansvar som
oförenliga med varandra. Fastän försoning mellan människor inte är
detsamma som försoning med Gud, social handling inte detsamma som
evangelisation och politisk frigörelse inte detsamma som frälsning, så
erkänner vi dock att både evangelisation och socialt och politiskt
engagemang tillhör vår kristna plikt. Båda är nödvändiga uttryck för
vår kärlek till nästan och vår lydnad för Jesus Kristus. Budskapet om
frälsning innesluter också ett budskap om dom över varje slag av
alienation, förtryck och diskriminering. Vi bör således inte vara
rädda för att fördöma det som är ont och orättvist, varhelst detta
existerar. När människor tar emot Kristus blir de födda på nytt in i
hans rike, och måste då söka att inte bara i sina egna liv uttrycka
dess rättfärdighet utan också utbreda den mitt i en orättfärdig värld.
Den frälsning vi gör anspråk på bör förvandla oss ifråga om hela vårt
personliga och sociala ansvar. Tron utan gärningar är död.
Apg
17:26,
31;
1 Mos
18:25; Jes
1:17; Ps
45:7;
1 Mos
1:26 27; Jak
3:9;
3 Mos
19:18; Luk
6:27,35; Jak
2:14 26; Joh
3:3,
5; Matt
5:20;
6:33;
2 Kor
3:18; Jak
2:20.
6. Församlingen och evangelisationen
Vi hävdar att Kristus sänder sitt återlösta folk in i världen på samma
sätt som Fadern sände honom och att detta kallar oss att gå in i
världen på ett lika djupt och helutgivande sätt. Vi behöver bryta oss
ut från våra kyrkliga ghetton och tränga in i det icke kristna
samhället. I församlingens försakande och tjänande mission är
evangelisationen primär. Världsvid evangelisation kräver att hela
kyrkan förmedlar hela evangeliet till hela världen. Kyrkan befinner
sig i centrum av Guds universella syfte och är hans utvalda redskap
för att sprida evangeliet. Men en församling som förkunnar korset
måste också själv vara märkt av korset. Församlingen blir en stötesten
för evangelisationen när den sviker evangeliet eller saknar en levande
tro på Gud, en äkta kärlek till människorna eller en samvetsgrann
hederlighet i allt, även ifråga om personlig framgång eller ekonomi.
Församlingen är mer en Guds folks gemenskap än en institution och bör
därför inte identifiera sig med någon särskild kultur, social och
politisk ordning eller mänsklig ideologi.
Joh
17:18;
20:21; Matt
28:19 20; Apg
1:8;
20:27; Ef
1:9 10;
3:9 11; Gal
6:14,
17;
2 Kor
6:3
4;
2 Tim
2:19 21; Fil
1:27.
7. Samarbete i evangelisation
Vi hävdar att Kristi kyrkas synliga enhet i sanningen är Guds vilja.
Evangelisationsuppdraget kallar oss också till enhet, därför att vår
enhet stärker vårt vittnesbörd, medan splittring underminerar vårt
evangelium om försoning. Vi erkänner dock att organisatorisk enhet kan
ta många former och främjar inte nödvändigtvis evangelisationen. Men
vi som delar samma bibliska tro bör vara intimt förenade i gemenskap,
arbete och vittnesbörd. Vi bekänner att vårt vittnesbörd ibland har
tagit skada av syndfull individualism och onödigt dubbelarbete. Vi
kommer nu överens om att söka en djupare enhet i sanning och helighet,
gudstjänst och mission. Vi vill därför påskynda utvecklingen av ett
regionalt och funktionellt samarbete som befrämjar församlingens
mission, strategisk planering, ömsesidig uppmuntran och ett utbyte av
resurser och erfarenhet.
Joh
17:21,
23; Ef
4:3 4; Joh
13:35; Fil
1:27; Joh
17:11-23.
8. Församlingar och kyrkor i gemensamt
evangelisationsansvar (partnership)
Vi gläds över att en ny missionstid har börjat. De västerländska
missionssällskapens dominans håller snabbt på att upphöra. I de yngre
kyrkorna är Gud i färd med att mobilisera nya resurser för
världsevangelisation. Därigenom visar han att ansvaret för
evangelisationen tillhör hela Kristi kropp. Varje församling bör
därför fråga Gud och sig själv vad den kan göra för att evangelisera
sitt eget område och sända ut missionärer till andra delar av världen.
Granskningen av vårt missionsansvar och vår roll i missionen bör pågå
ständigt. På detta sätt växer de äldre och de yngre kyrkornas
gemensamma ansvarstagande (partnership) och Kristi församlings
universella karaktär framträder klarare. Vi tackar också Gud för alla
missionsorganisationer som arbetar med bibelöversättningar, teologisk
utbildning, massmedia, kristen litteratur, evangelisation, mission,
församlingsförnyelse eller verkar på andra speciella områden. Även
dessa bör engagera sig i en ständig självrannsakan för att utvärdera
sin effektivitet som en del av kyrkans mission.
Rom
1:8; Fil
1:5; Apg
13:1
3;
1 Tess
1:6
8.
9. Evangelisationsuppdragets brådska
Mer än
2,7 miljarder människor, vilket
är mer än två tredjedelar av mänskligheten, återstår att evangelisera.
Vi blygs över att så många försummats det är en ständig anklagelse mot
oss och hela kyrkan. Men det finns just nu på många håll en hittills
okänd mottaglighet för budskapet om Herren Jesus Kristus. Vi är
övertygade om att tiden är inne för kristna organisationer att
allvarligt bedja för de oevangeliserade skarornas frälsning och
initiera nya satsningar för att fullborda världsevangelisationen. En
reducering av utländska missionärer och penningbidrag i ett
evangeliserat land kan ibland vara nödvändig för att hjälpa nationella
församlingar att växa ifråga om självtillit och för att frigöra
resurser till förmån för icke evangeliserade områden. Missionärerna
bör ambulera mer rörligt från och till alla sex kontinenterna i en
anda av ödmjuk tjänst. Målet måste vara att med alla tillgängliga
medel och på kortast möjliga tid ge varje människa tillfälle att höra,
förstå och ta emot de goda nyheterna. Men vi kan inte hoppas att nå
detta mål utan offer. Vi är alla chockerade av att miljoner människor
lever i fattigdom och känner oss oroade över de orättvisor som är
orsaken till fattigdomen. De av oss som lever i en överflödssituation
accepterar det som vår plikt att utveckla en enkel livsstil med syfte
att mer generöst kunna ge till både social hjälp och evangelisation.
Joh
9:4; Matt
9:35 38; Rom
9:1
3;
1 Kor
9:19 23; Mark
16:15; Jes
58:6
7; Jak
1:27;
2:1
9; Matt
25:31 46; Apg
2:44 45;
4:34 35.
10. Evangelisation och kultur
Utvecklingen av strategier för världens evangelisering kräver att vi
tar nya grepp och går in för djärvare pionjärmetoder. Med Guds hjälp
kommer resultatet att bli församlingar, som är djupt rotade i Kristus
och i närkontakt med sin egen kultur. Men varje kultur måste alltid
prövas och bedömas utifrån Skriften. Eftersom människan är Guds
skapelse är en del av hennes kultur rik på skönhet och godhet, men
eftersom hon också är en fallen skapelse är all kultur besmittad av
synd, och en del är även demonisk. Evangeliet förutsätter inte att det
finns kulturer som är förmer än andra utan värderar alla kulturer i
enlighet med sitt eget kriterium på sanning och rättfärdighet och
hävdar absoluta moraliska principer i varje kultur. Missionen har
alltför ofta tillsammans med evangeliet exporterat en främmande
kultur. Och ibland har församlingarna varit mer bundna till sin kultur
än till Skriften. Evangeliets förkunnare måste ödmjukt söka att överge
allt utom det som tillhör deras äkta personliga identitet för att bli
andras tjänare och församlingarna bör söka att omdana och berika
kulturen, allt till Guds förhärligande.
Mark
7:8
9,
13;
1 Mos
4:21 22;
1 Kor
9:19 23; Fil
2:5
7;
2 Kor
4:5.
11. Utbildning och ledarskap
Vi bekänner att vi ibland har eftersträvat församlingars numerära
tillväxt på bekostnad av tillväxten på djupet och skilt evangelisation
från kristen fostran. Vi erkänner också att somliga av våra missioner
har varit sena att utrusta och uppmuntra nationella ledare till att
åta sig det ansvar som rätteligen är deras. Vi vill stå för
principerna om den inhemska församlingens självständighet och längtar
efter att varje församling ska få nationella ledare som uppenbarar ett
sant kristet ledarskap, vilket utmärkes av tjänst och inte av
dominans. Vi erkänner att det råder ett stort behov av en förbättrad
teologisk utbildning, särskilt för församlingsledare. I varje nation
och kultur bör det finnas ett effektivt träningsprogram för pastorer
och lekmän, då det gäller teologi, lärjungaskap, evangelisation,
kristen fostran och tjänst. Sådana träningsprogram får inte vara
beroende av en stereotyp metodik utan bör utvecklas genom skapande
lokala initiativ enligt ett bibliskt mönster.
Kol
1:27 28; Apg
14:23; Tit
1:5,
9; Mark
10:42 45; Ef
4:11-
12.
12. Andlig kamp
Vi tror att vi ständigt är engagerade i en andlig kamp mot onda
andemakter, som försöker att omintetgöra den kristna församlingen och
hindra dess ansträngningar i världsvid evangelisation. Vi känner vårt
behov av att ikläda oss Guds vapenrustning för att kunna kämpa i denna
strid med sanningens och bönens andliga vapen. Vi upptäcker fiendens
aktivitet inte bara i falska ideologier utanför den kristna
församlingen utan också inom den i falska evangelier som förvränger
Skriften och ställer människan på Guds plats. Vi behöver både
vaksamhet och urskillning för att bevara det bibliska evangeliet. Vi
erkänner att vi själva inte är immuna mot världsliga tankar och
handlingar och lätt kan bli ett byte för världslighet. Fastän t ex
noggranna studier av både numerisk och andlig församlingstillväxt är
riktiga och värdefulla, så har vi ibland försummat sådana. Andra
gånger har vi i vår iver att försäkra oss om ett gensvar för
evangeliet kompromissat med vårt budskap, utövat inflytande på våra
åhörare med tekniska påtryckningar, blivit otillbörligt upptagna med
statistik och även använt sådan på ett ohederligt sätt. Allt detta är
världsligt. Kyrkan ska vara i världen, men världen ska inte vara i
kyrkan.
Ef
6:12;
2 Kor
4:3
4; Ef
6:11,
13 18;
2 Kor
10:3
5;
1 Joh
2:18 26;
4:1
3; Gal
1:6
9;
2 Kor
2:17;
4:2; Joh
17:15.
13. Frihet och förföljelse
Det är Guds vilja att varje regering ska arbeta för fred, rättvisa och
frihet och utveckla samhällen, i vilka den kristna församlingen kan
lyda Gud, tjäna Herren Kristus och predika evangelium utan hinder. Vi
beder därför för nationernas ledare och uppmanar dem att garantera
tanke och samvetsfrihet och frihet för alla att praktisera och
förkunna sin religion i enlighet med Guds vilja och som det uttrycks i
den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vi
uttrycker vår djupa oro för alla som har blivit orättvist fängslade
och särskilt för våra trossyskon som får lida på grund av sitt
vittnesbörd om Herren Jesus. Vi lovar att bedja och verka för deras
frihet. På samma gång vägrar vi att låta oss skrämmas av deras öde.
Med Guds hjälp vill vi försöka att stå emot orättvisor och förbli
evangeliet trogna, vad det än må kosta oss. Vi glömmer inte att Jesus
har förutsagt att förföljelse är oundviklig.
1 Tim
1:1
4; Apg
4:19;
5:29; Kol
3:24; Hebr
13:1
3; Luk
4:18; Gal
5:11;
6:12; Matt
5:10 12; Joh
15:18 21.
14. Den helige Andes kraft
Vi tror på den helige Andes kraft. Fadern sände sin Ande för att
vittna om sin Son. Utan den helige Andes vittnesbörd är vårt
vittnesbörd utan värde. Överbevisning om synd, tro på Kristus, ny
födelse och kristen tillväxt är alltigenom den helige Andes verk. Den
helige Ande är även missionens Ande, och därför bör evangelisationen
framspringa spontant i en andefylld församling. En församling som inte
är en missionerande församling motsäger sig själv och utsläcker Anden.
Världsvid evangelisation blir en realistisk möjlighet endast när den
helige Ande förnyar församlingen i sanning och visdom, tro och
helighet, kärlek och kraft. Vi uppmanar därför alla kristna att bedja
att Guds suveräne Ande må besöka oss i en sådan väckelse att Andens
frukter blir synliga i allt Guds folk och att alla Andens gåvor
berikar Kristi kropp. Endast då kommer hela Kristi församling att bli
ett brukbart redskap i Guds händer, så att hela jorden kan höra hans
röst.
1 Kor
2:4; Joh
15:26 27;
16:8 11;
1 Kor
12:3; Joh
3:6
8;
2 Kor
3:18; Joh
7:37 39;
1 Tess
5:19; Apg
1:8; Ps
85:4
7;
67:1
3; Gal
5:22 23;
1 Kor
12:4 31; Rom
12:3
8.
15. Kristi återkomst
Vi tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt
och härlighet, för att slutföra sin frälsning och dom. Löftet om
Kristi återkomst är ytterligare en sporre för vår evangelisation, ty
vi kommer ihåg hans ord, att evangelium först måste förkunnas för alla
folk. Vi tror att tiden mellan Kristi himmelsfärd och återkomst ska
vara fylld av Guds folks mission som inte får upphöra förrän slutet
kommer. Vi kommer också ihåg Jesu varningar om att människor som säger
sig vara Messias ska uppstå, så ock falska profeter, som förelöpare
till den slutlige Antikrist. Vi förkastar därför idén att människan
ska kunna bygga ett drömrike på jorden, som varande en stolt och
självsäker dröm. Vår kristna förtröstan är att Gud själv ska fullkomna
sitt rike. Med en ivrig längtan ser vi fram emot den dagen och en ny
himmel och jord, där rättfärdighet ska bo och Gud ska regera för
evigt. Under tiden överlåter vi oss själva på nytt till tjänst för
Kristus och medmänniskor i en glädjefull lydnad under hans auktoritet
över hela vårt liv.
Mark:14:62; Hebr
9:28; Mark
13:10; Apg
1:8 11; Matt
28:20; Mark
13:21 23; Joh
2:18;
4:1
3; Luk
12:32; Upp
21:1
5;
2 Petr
3:13; Matt
28:18.
Avslutning
Därför, i ljuset av denna vår tro och detta vårt beslut, ingår vi ett
högtidligt förbund med Gud och varandra och lovar att bedja, planera
och arbeta tillsammans för hela världens evangelisering. Vi uppmanar
också andra att förena sig med oss. Må Gud genom sin nåd och för sin
äras skull hjälpa oss att vara trogna detta förbund.
Amen, Halleluja!
|